Hur är du klädd i jul?

Vad skall man ha på sig till jul? Detta var inget problem förr, för så där 150 år sedan. Vilka kläder man bar hade sedan länge en tradition som med tiden utbildat sig till dräktalmanackor. En del har levt kvar länge och runt Siljan kan man än idag skaffa sig en almanacka för sin socken och få klara besked. En av dessa almanackors tillskyndare var för drygt hundra år sedan Gustaf Ankarcrona med bland annat Almanacka för Leksandsdräkten, skriven av Albert Alm. Den utkom i modern upplaga 1923 och har nytryckts flera gånger bland annat också 1976.
Almanackan beskriver den kvinnliga klädseln vid kyrkoårets alla söndagar och högtider. Man avser då främst högmässan. För männens klädedräkt har det aldrig funnits några regler som har med sön- och helgdagar att göra. Däremot andra regler som vi just nu lämnar därhän.

Så här till jul ser almanackan ut för Leksand

 

4:e söndagen i advent

4:e söndagen i advent skall det vara:
Svartrandig majd (förkläde). Den är gul med svarta tvärgående ränder
Svart sidenliv
Krushalskläde (Krus är broderi i vitt)
Krushatt (Även den med vitt broderi
Skinntröja (tröja = jacka)

Juldagen

Juldagen skall det vara:
Blå raskmajd (rask är ett ylletyg med vaxad yta)
Tupphalskläde (halskläde med svartstickbroderi och tuppor i hörnen)
Hatt (mösssa) med köptasknytning (en köpt knypplad spets)
Svartkjol, alternativ grönkjol med röda strumpor
Skinntröja med eller utan gröntröja
Halvhandskar

Annandag jul

Annandag jul bär man:
Röd raskmajd med läderbälte
Rött sidenliv
Tupphalskläde (tuppa är en liten boll eller tofs av garn)
Hatt med köptasknytning
Skinntröja med eller utan gröntröja
Halvhandskar

Det gällde för kvinnorna att ha många dräktdelar för att hänga med i svängen.
Leksand dräktalmanacka innehåller 33 angivna söndagar, eller perioder därav, samt helger. Dessutom för konfirmation, bröllop och begravningar. Sorgförklädet är här blekgult i ylle. En ovanlig sorgfärg.

2014 sände Sveriges television Julottan från Leksands kyrka. En stor del av församlingen, kör och solister bär Leksandsdräkten just så, som den beskrivs ovan för Juldagen. Se Julottan här. (Tillgänglig till fredag 30 januari)

How Are You Dressed for Christmas?

What to wear for Christmas? Not a problem in rural Sweden 150 years ago. What one wore was since long governed by tradition which over time had developed to costume- or attire calendars. In the villages around lake Siljan in west middle Sweden this tradition still survives. Even today one can purchase a dress calendar for one’s parish and get clear advice. A century ago a man by the name Gustaf Ankarcrona helped produce a Calendar for the Leksand costume, written by Albert Alm. A later edition was published in 1923 and reprinted several times. One edition appeared in 1976.

The calendar describes the female costume for every Sunday of the ecclesiastical year. Specifically, what one should wear during Morning Service. The male costume, however, was not governed by similar strict guidelines. Id did follow other rules that do not concern us here.

This is the Costume Calander for the parish of Leksand during Christmas.
Many items had their special local names, given here in italics.

Fourth Sunday of Advent (4:e söndagen i advent)
Yellow maid (rhymes with fried), yellow apron with horizontal black stripes.
Black silk bodice
Krushalskläde, a neck kerchief with krus, embroidery in white
Leather jacket (usually made from sheep’s skin with the fury side inwards)

Christmas Day (Juldagen)
Blue raskmajd, apron (maid) made from rask (rhymes with [elephant’s] tusk), a woollen material with waxed surface
Tupphalskläde, neck kerchief with tuppor, small pompoms or tassels in each corner
Hat with (shop bought) pillow lace.
Black, alternatively green, skirt and red stockings
Leather jacket with or without a green woolen cloth jacket
Gloves without finger tips

Day after Christmas Day (Annandag jul)
Red raskmajd, with leather belt
Red silk bodice
Tupphalskläde, neck kerchief
Hat with (shop bought) pillow lace
Leather jacket with or without a green woolen cloth jacket
Gloves without finger tips

The women had to have many different costume details. The Costume Calendar for the Leksand parish names 33 different Sundays any holidays. In addition, special wear was stipulated for confirmations, weddings and funerals. The apron worn at funerals was yellow, an unusual color for mourning.

The Early Service on Christmas Day is one of the most important services of the Swedish ecclesiastical year. 2014 Swedish Television sent it live from Leksand’s Church. The choir, soloists and many in the congregation wore the Leksand costume as described above. See the the Early Service on Christmas Day here. Only available until Friday, January 30, 2015.

Lilla Julafton 2014

Så var det dags för årets upplaga av GFV-arnas Lilla Lilla Julafton. 13 december 2014.

Glöggtomtarna Anna Björklund och Ivan Nilsson tog emot med varm glögg och pepparkakor.

Mingel och värme. Ingegerd Persson, Anders Liljebladh, Ingrid Lidman, Lena Lööf, Anna-Greta Linton och Gunnar Törnbom ser fram mot en glad kväll.

Långdansen kommer snart igång. Eva Löfving drog iväg i många slingriga krokar och vändningar.

Olle Sölscher gläder sig till ris à la Malta.

Efter mat och kaffe kommer dansen igång. Detta är en dansförening.

Spelmännen Ingegerd Persson, Sten Löfving och Jonas Bagge håller igång.

Somliga är avdelade till de fyra disklagen. Birgitta Sjölin och Käthe Kentz gör sig klara att rycka in.

Det blir lite polsk riksdag – vad är det vi skall göra?

Äntligen är det dags! – Tomten Sven-Olof Andersson och det tekniska biträdet, Tomtemoran Eva Andersson, gör entré. Vad har dom i säckarna?

Jo, massvis med julklappar med fyndiga verser.

Choklad är inte så dumt! En fin julklapp och en riktigt bra avslutning på dagen!

Lilla Julafton – fest med lång tradition

Juletid är festernas tid. Lilla Julafton är en av föreningens äldsta traditioner. Den 13 december firar GFV 2014 års upplaga av Lilla Jul. 1959 beskrev Kurt ”Moses” Fröberg hur firandet gick till i nedanstående uppsats.

GFVs första Lilla Julafton på Abborrhallen fick en reportagebild i gästboken. Moses (Kurt Fröberg var tomte, Lennart Johannesson var Tomtens tekniska biträde.

Uppsats om lilla julafton

Sedan 1945 har vi i GFV firat lilla julafton på Abborrhallen omkring den 15 dec. Det är naturligt att det utbildas vanor och traditioner och lilla julafton tillhör kanske de högtider, som är mest traditionsbundna av alla. Det är väl synd att påstå, att det hela börjar på lördag eftermiddag eftersom hela weekenden före åtgår till förberedelser av olika slag.

Då hugges julgranen, lummer plockas, julbordet iordningställes på spiselhylla i storstugan, sängar plockas ihop och staplas i garderober och husmorsrum och på göromålen i köket, som omfattar bakning av småkakor och kokning av knäck. Pianot flyttas in i flickornas sovrum och borden placeras ut i pojklogementet, där dukning också göres färdig.

Förberedelser för Lilla Julafton 1970. Helena Thunberg gör lingonrishjärta och Bengt Johansson sätter ihop pepparkakshuset.

Sedan kommer dagen D, då det gäller för fogdar och husmödrar att komma ut till Abborrhallen så tidigt som möjligt för att ombesörja tusen och en saker. Det viktigaste av allt är att får värme i huset och fogden får inte en lugn stund förrän pannan är varm. Flickorna sätter omedelbart igång med att baka julkusar och mjuka kakor och pojkarna hackar enris och strör ut på golvet i storstugan.

Julbak 1970. Birgitta Larsson tar ut nygräddade julkusar ur ugnen.

Julgranen kläs, lingonrishjärtan hänges upp och små stjärnor klistras på fönsterrutorna. När det skall vara riktigt fint, hänges små bomullstussar upp på en tråd i varje fönster. Det tillhör de s k snödekorationerna. Men glömmer flickorna att sätta på risgrynsgröten, så kan skandal lätt utbryta.

I köket händer mycket: potatis skalas (råkostjobb) sallad av vitkål, morötter, rödbetor och tomater tillredes, korven kokas och skäres, osten hyvlas ned, bröd och smör lägges upp och sill och prickekorv arrangeras på ett eller annat vis.

1957 gjorde Lennart Paulson pepparkakshuset till Lilla Jul. Det blev en modell av Abborrhallen.

Fram emot 7-tiden på kvällen börjar gästerna strömma in. Den utsedde penningindrivaren avkräver avgiften (ungefär 5:- + stugavgift) och enkronasjulklappen  och delar samtidigt ut lappar som anger om vederbörande drabbas av diskning, vaskning av golv eller bärning av sängar.

På det stora runda bordet i storstugan samlas frukt och julgotter. När alla samlats, kommer dansen kring julgranen igång i flicklogementet. Det blir ”Nu är det jul igen”, ”Flickorna det små”, ”Sju vackra flickor”, ”Viljen i veta” och ”Domaredansen”.

GFV dansar kring granen Lilla Julafton 2008.

Men tjugo minuters dans kring granen är konditionskrävande och hungern gör sig märkbar. I storstugan sker placeringen och med fiolmusik i täten tågas det in i pojklogementet, där borden stå dukade. Förste fogden håller sitt anslående och bejublade hälsningsanförande, och faten länsas snart.

Bröd, smör, ost, sill, sallad, korv och potatis är standardmat, svagdricka standarddryck och en med åtskilliga mandlar preparerad risgrynsgröt utgör desserten. Det släta kaffet, som serveras i storstugan utgör en lämplig avrundning på måltiden.

Ulla Borchardt  och Jonas Bagge tar för sig av julbordets goda mat 2008.

Men dansledare börjar bli orolig och snart nog inledes lekstugan i flicklogementet med vals följd av kadriljer i massor. Vi brukar nog hinna med det mesta av vår repertoar, som faktiskt inte är så liten. Se här: vals, schottis, hambo, polka, Rospiggspolska, Fryksdal, Smålands, Västgöta, Östgöta, Dans till Fryksdalsmelodi, Väva vadmal, Fjällnäs, Daldans, Ekeby, Ekebypolska, Landskrona, Oxie, Gotlands, Vessige, Herrskapsvals, Trekarl, Åstorpastycket, Vindmölle, Varshovienne, Gammalpolka, Ränningen, Jämtpolska och Fyrmannadans.

Dansen går.

Under dansens gång kommer saft och förfriskningar till sin rätt. För det mesta består musiken enbart av fioler, men ibland ingår även piano, gitarr och klarinett i orkestern.

Spelmän på Lilla Julafton omkring 1970.

Framemot midnatt höres knackningar på fönster, och tomten är tydligen på väg mot Abborrhallen. Med hjälp av sitt biträde (det s.k. tekniska bihanget) utdelas alla julklapparna, som mer eller mindre brukar vara försedda med rim.

Lilla Jul 1980. Tomten har kommit. Vad har han i säcken?

Glöggen serveras till alla och även tomtarna brukar få ett glas, trots att de i allmänhet tillhör någon nykterhetsorganisation. Dansen brukar komma igång ett slag igen, men snart nog kommer kaffet och alla de nybakade kakorna in på bordet. Successivt hamnar alla i soffor och på stolar och en och annan gnuggar sig i ögonen av sömnighet.

Men innan det är slut, skall disken avklaras och golven vaskas, och det är en mycket populär sysselsättning (klockan är ungefär 2). De sömniga gå till sängs, medan vikingarna eldar upp bastun. Om isen lagt sig, gäller det att få en godtagbar vak.

Leif Yhlen svalkar sig i isvaken efter ett bastubad 1972.

Både flickor och pojkar brukar hinna med bastubadet, trots att antalet badare är stort. Om hungern efter badet skulle vara alltför svår, dukas det på köksbordet till nachspiel. Det är olämpligt att i detalj beskriva händelseförloppet, men deltagarna verkar samtliga tillhöra någon körförening. Till slut soves det i alla fall, och ingen sömn på året är så angenäm och så kort som den efter lilla julafton.

En fjäder i hatten

Beröm har kommit från många håll för boken "Detta är en dansförening – Göteborgs Folkdansvänner genom 75 år"". Det har blivit en fjäder i hatten för författarna.
En fjäder i hatten har många betydelser. Att ha åstadkommit något värdefullt, eller erövrat något åtråvärt. Säkert finns det många andra betydelser man lägger i detta begrepp.

På den gamla bondetiden, 150-200 år sedan, var en fysisk vacker fågelfjäder i en manshatt en signal att bäraren hade en käresta och alla andra kvinnor borde låta mannen vara i fred. Fjädern hade samma signal till omgivningen som en förlovningsring på en man har idag.

Kapitlet Den betydelsefulla dräkten berättar mer om huvudbonader, om deras betydelse, varför de var så viktiga och vad de avslöjade om bärarens sociala status och tillhörighet.

Att visa sig utomhus utan hatt var otänkbart. I gengäld berättade den mycket om sin bärare.

A Feather In Your Cap

In English, the term a feather in your cap usually refers to any laudable success or achievement by an individual that may help that person in the future.

In Swedish the corresponding phrase En fjäder i hatten has much the same meaning. The praise the authors of Detta är en dansförening have recieved for the book certainly is a feateher in their cap.

However, the Swedish phrase En fjäder i hatten dates back to at least early 19th century. Then, in pagan Sweden, a beatiful bird’s feather in a man’s hat was a signal to others that the bearer was betrothed and that women shold let him be. The feather gave the same signal as an engagement ring does to day.

In the book, the chapter Den betydelsefulla dräkten (The significant costume), tells more about headgear, its significance, why it was so important and what it revealed about the bearer’s social status. 

Första recensionen

Den första recensionen har kommit! I tidningen Hembygden, skriver Elisabet Johansson bland annat:

”Att ha fyllt 75 år och fortfarande vara en livaktig förening är värt att fira. Det har Göteborgs Folkdansvänner, GFV, gjort bland annat genom att ge ut en bok om sin förening: "Detta är en dansförening. Göteborgs Folkdansvänner genom 75 år".  Med god grundforskning gör man en god historisk sammanfattning av hur "folkets" danser, musik och klädedräkt omfattas av av upptecknare, forskare och rörelser i tiden, vilka som dansar och bildar föreningar och hur bl a folkdansrörelsen vuxit fram och utvecklats.”
 (...)
”Bokens 207 sidor är tilltalande formgivna och rikt illustrerade. GFV och bokens tre författare, dvs Kenneth M Linton, Arne Roslund och Lennart Sandin, är att gratulera till denna välgjorda dokumentation, där varje kapitel avslutas med en noggrann källförteckning. "Detta är en dansförening" är i sina allmänna delar en läsvärd bok för alla med intresse för folkdans mm”.

Om titlar

I kapitel 2, ”De sju första åren”, är det inledningsvis gott om titlar på de damer och herrar som nämns. Det berättas om stiftarna som var civilingenjör C. G. Lönnberg, fru Rennerfeldt, fil. mag. fil. mag Eva Alsterberg och docent Erik Holmberg. Ett protokoll i texten talar om en föreningens revisor, fröken Alsterberg som på stämman glömt revisionsberättelsen hemma.
    Det var en tid när titlar i hög grad var statusmarkörer. Frutiteln markerade inte bara att man var gift. Det var långt finare att vara och heta ”fru” än att kallas ”fröken”. Selma Lagerlöf har berättat att hon någon gång på 30-talet var hedersgäst på en kaffebjudning. Hon var då ledamot av Svenska Akademien, hon hade tagit emot Nobelpriset i litteratur och hon hade blivit promoverad till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Men – hon var ogift. När värdinnan bjöd damerna att stiga fram till kaffebordet gick Selma Lagerlöf fram som en av de första men motades bort av den förskräckta värdinnan med orden
– Nej nej! Fruarna först, Selma lilla.

Selma Lagerlöf, oljemålning av Carl Larsson.

Från boklanseringen

Äntligen är den här, boken om Göteborgs Folkdansvänner och föreningens 75-åriga historia. "Detta är en dansförening" berättar om GFVs optimistiska start 1938, om de tuffa krigsåren och utvecklingen som följde. Detta är inte bara en bok om dans, utan den ger också en rikt illustrerad dräkthistorisk översikt och en spännande historik om folkdansrörelsens framväxt i Sverige. 
208 sidor, inbunden och illustrerad med över 300 bilder. 

En av det tre författarna, Kenneth M Linton, presenterar boken och titeln för festdeltagarna. 

GFV-arna lyssnar spänt på författarteamet KAL. Närmast kameran sitter Inger Gillesén och GFVs ordförande, Christer Limberg. Omkring 65 GFV-are och gäster hade mött upp på Annedalsgården. 

Författarna Arne Roslund, Kenneth M Linton och Lennart Sandin tackades med stora blomsterbuketter av klubbmästare Gertie Amvall och vice klubbmästare Paula Tornberg. 

Boksigneringen i full gång. Alla ville ha en bok med dedikation, författarna skrev som om de aldrig gjort något annat. Närmast kameran kommer Kristina Tropp med ett signerat exemplar. 

Åke Melin och Ulla Centergran tackas för sin hjälp under bokens tillkomst av Kenneth M Linton, Arne Roslund och Lennart Sandin (närmast kameran).

Fyra av GFVs spelmän spelade till dans under boksläppet.

De står i främre ledet och är fr. v. Sten Löfving, Jonas Bagge, Lennart Mellgren och Ingegerd Persson. De var förstärkta av två av gästerna; i bakre ledet spelar Åke Melin och hans fru Nina Finnborg-Melin. 

Text: Kenneth M Linton. Foto: Anna-Greta & Kenneth Linton.